Ja vart ska jag börja?… Denna hunderbara tjej hittade jag på teneriffa. Som så många andra hundar blev hon dumpad å övergiven av någon hjärtlös människa. Det var kärlek i första ögonkast å bestämmde mej på fläcken att detta e hunden som jag ska vandra samman med längst livets väg å så blev de:)
Hon e en otroligt lättlärd å mänsklig hund hon förstå allt å vill bara ligga till lags. När jag väl kom på vad jag ville göra med denna underbara hund fastnade jag för bevakning å shit seken fullträff!! Det gick som på räls, otroligt duktig å bara älskade det!! innan certprovet var det bara röntgen kvar som skulle avklaras men nemas problemas tänkte ju jag å glad i hågen vandrade vi till vet för att få detta moment avklarat…men kan ju säga att jag var mindre glad när jag gick där ifrån… mina drömmar hade krossats å värre blev det när jag fått det slutgiltliga svaret ifrån skk… hd grad D ack å ve seken katastrof!! Har ju inte märkt ens en uns att hon skulle ha så dåliga höffter!! Med detta resultat var det slut på drömmen om att lia skulle bli tjänstehund. När väl den största chocken laggt sej så e det ju huvudsaken att hon mår bra å att vi upptäkte detta så vi kan förebygga att hon får ont i framtiden. Hon simmar nu en gång i veckan, vi spårar mycket kör uppletande och vi har börjat med sök, vilket hon är en stjärna i , Såklart:)
För min del ville jag inte släppa bevakningen, tyckte ju själv att detta var kul å älskar iden om att hunden används på ett vettigt sätt… så det var ungefär här jag började leta landet runt med ljus å lykta efter en ny förmåga å det var här ixa kom med i bilden…
